14 - 16

Text och Foto: Garry Nilsson

En underbar vårkväll, en bra publiksiffra, Sveriges två bästa lag och så en riktigt spännande fotbollsmatch… Kan det bli bättre? Jo, möjligen då med Tyresö ögon, ty slutet blev en riktigt hjärtekrossare för hemmapojkarna. Först en lysande comeback, sen katastrofen i form av en Mean Machine touchdown för 16-14 med endast tre sekunder kvar.

Man kan inte annat än tycka synd om Royal Crowns efter denna insats. Man dominerade första halvlek ordentligt och satte stopp för allt Stockholm försökte i anfallsväg, både i luften och på marken.

Framåt gick det också hyggligt, men så fort man närmade sig Mean Machines redzone så blev det stopp. Utvecklingen var väl kanske inte oväntad, då det var två mycket starka defensiva lag som möttes. Hemmalaget har växt flera klasser defensivt och Stockholm är av tradition tuffa försvarsmässigt.

Därför var väl ingen överdrivet förvånad över en poänglös första halvlek även om Tyresö vann halvleken på poäng… whoops… Men närmare än ett blockerat fieldgoal försök kom man inte. I slutsekunderna var man också ända nere vid gästernas 1 yard linje, men inspirerat spel av bl.a. Fredrik Pihlbäck och Jim McMahon gjorde att Stockholm höll tätt. Coach Fred Armstrong hade mycket att fundera över till andra halvlek. Det såg tungt och segt ut på marken och i luften tog Tyresös Kelton Alexander helt bort största hotet Robert Johansson.

Andra halvlek såg ut att bli den första lik, men vändningen kom då McMahon gjorde en interception långt ned på egen planhalva. Det var nära Stockholmsledning strax efter, men Alexander vann ännu en duell mot Robban, och 0-0 stod sig. Stockholm fick däremot igång sitt kortpassningsspel, och Magnus Eriksson kom mer och mer in i matchen.

Det kändes därför bara följdriktigt att samme man till slut bröt dödläget sedan QB Chris Esterley hittat honom bakom Tyresös linje med en kort boll. Då återstod fem minuter av den tredje kvarten.

Det såg inte bättre ut för hemmalaget när man strax efter fumlade, och Magnus Kullenberg plockade upp bollen för Stockholm. Långt ned på egen planhalva tände dock Royal Crowns defense till och gästerna fick nöja sig med ett fieldgoal av "silverräven" Rickard Danielsson. Då hade vi nått in i den fjärde kvarten, och det var nu det verkliga dramat började. Georgeh Pandrea hittade en av få luckor i Mean Machines defense, och det var bara Ronald Biros snabba fötter som hindrade en TD. Detta hjälpte nu inte, utan strax efter hittade QB Jayce Goree fram till Johan Perlström för en reducering, 6-10.

Stockholm valde nu åter marken. Tunge Christian Longhi malde på och klockan rullade fort. Men några yards in på Tyresömark tog det stopp och man tvingades punta med drygt fyra minuter kvar. Hemmalagets "glamour boy" Benny Granqvist hade dittills varit mycket osynlig, men han klev nu fram när det som bäst behövdes. Två rejäla avancemang, varav det sista var efter ett fjärde försök och fyra yards kvar, från Mean Machines 30:e. Då återstod 1.10 av matchtiden!

Från bra position kunde sen Goree hitta in i endzone, och efter Johan Perlströms 2:a, så hade Tyresö vänt matchen, 14-10. 45 sekunder återstod, och det såg ut som om hemmalaget skulle får revansch för nederlaget i fjolårets SM-final. Men i stället blev det en riktigt hjärtekrossare för hemmalaget och deras supportrar. När det som bäst behövdes plockade QB Chris Esterley fram det spel vi varit vana att se från honom. Snabbt tog han laget över planen. Kelton Alexander gjorde ett ödesdigert misstag när han gick för en interception i kamp mot McMahon, och Stockholm var i poängläge.

Det var riktigt nära när Charles McCoy räddade en TD i kamp med Robert Johansson. Samtidigt kunde det varit en interception och matchen till Tyresö, men bollen gick i backen. Dessvärre gjorde även Robban det, med det mycket tråkiga resultat armbrott som följd. Detta borde varit avgörande. Lagets bäste receiver ute, Rickard af Uhr skadad redan innan matchen… ingen naturlig TE… för långt kvar att springa… Allt Tyresö behövde göra var att ta bort McMahon på det sista spelet. Var Tyresös safety befann sig vet jag inte och inte heller vilket spel hemmacoacherna kallat, (det är i såna här lägen man skulle vilja se TV-reprisen) men Kelton Alexander var skrämmande ensam i "ödesduellen" mot McMahon med bara sekunder kvar på klockan. I ett läge då alla, och jag menar ALLA, visste vem Esterley skulle gå till. Tungt för både Tyresö och Alexander (som i 45 minuter gjort en kanonmatch) när Jim McMahon alldeles för enkelt kunde ta sig in i endzone och fånga matchavgörande 16-14, med futtiga tre sekunder kvar på matchuret.

Men Tyresö bör inte sörja för mycket. Man visade nu att man verkligen kan skaka "storebror" och sett till spelet i den här matchen är det nog, trots förlusten, ändå så att Royal Crowns får bära favoritskapet i ett kommande SM-slutspel. Defensivt är man ruskigt starka. En utsökt linje, starkt i bakre leden och nu även en topp linebacker i form av Patrik Bengtsson. Framåt kan man bättre, och tiden får utvisa om Jayce Goree verkligen är rätt spelartyp för Tyresö. Hans kvalité som spelare finns det dock inget att anmärka på. Stockholm kan bättre än så här. Men nu börjar truppen att se tunn ut. Det vill till att Fred Armstrong har fler kaniner (eller kanske gamla rävar) att trolla fram ur hatten om det här ska bära ändra fram till guld nummer fem

Poäng Tyresö: Johan Perlström 8, Jayce Goree 6
Poäng Stockholm: Magnus Eriksson, Jim McMahon 6, Rickard Danielsson 4

++ Patrik Bengtsson T
+ Kelton Alexander T, Magnus Eriksson S, Jim McMahon S

Domare: Team Batzler +++